Kompletterande IgE-tester för KMPA-diagnos

Serumspecifikt IgE-test

Det specifika IgE-testet (sIgE) används för att upptäcka IgE-medierad allergi – det mäter mängden IgE-antikroppar mot ett specifikt allergen i barnets blodprov, t.ex. komjölk sIgE.

Ett blodprov tas och nivån av antikroppar mäts (kUA/L) – ett värde på ≥ 0,35 kUA/L anses vara positivt.

Detta test kan vara lämpligt för barn som inte kan pricktestas (t.ex. vid allvarligt skadad hud).¹

Prediktiva värden eller gränsvärden har också föreslagits för sIgE med högre specificitet för vissa livsmedel, t.ex. för mjölk.²

Pricktest (SPT)

Pricktest används för att upptäcka IgE-medierad allergi – det mäter mängden IgE mot ett specifikt allergen i huden, t.ex. mjölkproteiner. Markeringar ritas på huden och en droppe allergen placeras vid sidan av varje markering. En lansett används för att försiktigt pricka in födoämnet (färskt eller kommersiellt extrakt) i hudytan – det ska knappt tränga in i huden.¹

Vid allergi kommer huden efter cirka 15–20 minuter att utveckla en upphöjd, röd, kliande knuta (kvaddel) som kan se ut som ett myggbett.¹

Ju större kvaddel, desto större är risken för känslighet för allergenet. En kvaddel på ≥3 mm anses som positivt svar. Vid positivt svar (kvaddel >3 mm) ökar sannolikheten för allergi mot det specifika födoämnet.

Prediktiva värden eller gränsvärden har också föreslagits för pricktester. Dessa togs fram för att eliminera behovet av oral födoämnesprovokation (OFC) i klinisk miljö för vissa barn och för vissa livsmedel som mjölk och ägg.4–6 Dessa gränsvärden är värdefulla i situationer där det är opraktiskt och/eller för dyrt att utföra en OFC. Enligt de flesta riktlinjer är dock fortfarande OFC den gyllene standarden i majoriteten av fallen.